Kära publik, tack för i år. Vi hoppas att ni lärt er något av årets uppsättning, det vill säga att ni aldrig ska låta fakta förstöra era åsikter (eller om lärdomen var tvärtom …?) Vi kommer tillbaka nästa år med en uppfixad, finputsad och defintivt modern uppsättning av Kvällen är ung. I väntan på den ger vi er hela Tankesmedjan i 50 bilder och 233 repliker.
Sedan har vi en efterlysning. TeaterT söker någon som älskar teater, men inte vill stå på scenen. Vi behöver hjälp med en del av det praktiska som sker bakom, dvs att att hålla i och fixa och ordna med saker. Extra glada blir vi av någon som kan ta vår marknadsföring ett par steg framåt. Är du intresserad hör av dig till någon i gruppen eller kontakta oss på: info.teatert@gmail.com
RICKARD: Ryktesvis.
FILIP: Den har kränkt mig igen.
BENNO: [Till Rickard] Kränkande?
RICKARD: Ja, självklart, men nej. [Till Filip] Så vad har världen gjort dig idag, Filip?
FILIP: Den vägrar att anpassa sig efter min verklighetsbeskrivning. Jag tänker
klaga!
RICKARD: Jag vet vad jag sa. Polisen måste ha hittat något på honom som jag inte planterat.Så Tobbe är borta. Då ska vi se vad som bör ske härnäst.
Rickard tar upp en bok från innerfickan. Han bläddrar snabbt fram en sida.
BENNO: Håller du fortfarande på med den där boken?
RICKARD: Den här boken talar om hur jag tar makten, Benno!
BENNO: [Tar boken från Rickard och tittar på framsidan] Statskupp för idioter. Första upplagan? Du vet att det finns en ny upplaga … för alla som misslyckades med att ta makten i första upplagan?
RICKARD: [Tar tillbaka boken] Ta hit. Jag har gjort kapitel ett: ”Tvinga bort sittande styre”. Nu kapitel två. Ah! ”Finn ett inre hot!” just det. Då tror jag … att vi behöver låta Filip gå samma väg som Tobbe.
BENNO: Vad var det där?
HENRIK: Kultur, min vän. Intellektets frivola lekkamrat.
RICKARD: Vet du vad vi tycker om kultur i Tankesmedjan?!
HENRIK: Utmanande men skojigt?
RICKARD: Benno?
BENNO: [Intar officiell pose] Kultur främjar en humanistisk hållning och skapar en större förståelse för andra människor och för komplexiteten i vår värld. Tankesmedjans uppdrag är att skapa ett underlag för vårt parti att locka väljare. Det sista vi behöver är en humanistisk, medmänsklig och intelligent väljarkår.
HENRIK: Men kultur …
MARGARETA: [Avbryter Henrik med en kamratlig klapp på axeln] Den enda kultur vi vill ha, är den kultur som vi nostalgiskt tror att vi haft. Och som vi sedan kan sträva efter att se tillbaka på.
MARGARETA: Självklart inte. Vad hade du förväntat dig?
HENRIK: Något annat. Du vet, mer läskiga.
MARGARETA: Du underskattar ytans makt. Rickard är en sådan som kan mörda inför publik, men han gör det med ett leende, så att allt vittnena kan säga är. ”Men han såg rätt trevlig ut. Gjorde han inte det?Förtroendeingivande på något sätt … vad var frågan nu igen?”
BENNO: Slogan var från början: Svekfulla lögner för ett totalitärt maktövertagande!
RICKARD: Det är vad partiet vill. Men folk är så känsliga så vi behövde vinkla syftet för att alla ska förstå att detta är för nationens bästa.
BENNO: Så nu står vi inte längre för svekfulla lögner för ett totalitärt maktövertagande.
MARGARETA: Vi står för rimliga versioner av verkligheten, för att säkerställa en framtida demokrati.
HENRIK: Men vad är det då Tankesmedjan gör?
RICKARD: Tankesmedjan säljer retoriska finter om populistiska åsikter. Denna vecka har vi 20 procents rabatt på fördomar förklädda till politiskt ansvarstagande
BENNO: Det är en mycket populär produkt …
BAMBI: Det har du rätt i. Säkra kontinuiteten i Tankesmedjan och så. Typ ideologisk smittspridning och så … [Skräckslagen insikt] Vänta lite! Jag är ju vice ordförande. Men du Filip. Det är ju allmänt känt att jag är inkompetent.
FILIP: Än sen?
BAMBI: Så då är jag kanske inte den bäste ordföranden.
FILIP: Du ska vara ordförande för en tankesmedja. Det sista du behöver vara är kompetent.
BAMBI: Men jag behöver kanske tänka en tanke eller två?
FILIP: Vad får du det ifrån?
BAMBI: ”Tanke-smedja”. Jag tänkte att det är vad vi ägnar oss åt här. Tankar.
FILIP: Vi ägnar oss åt att vidarebefordra förenklade åsikter. Intellektuellt
underbyggda tankeprocesser skulle vara förödande för verksamheten.
HENRIK: Men se där! Klassiskt Biedermeierskåp! Med shellackfernissa och Fibonaccikod. Åh, jag blir lite rörd. [Smeker kassaskåpet] Så klassiskt. Sån stil! Men [Vrider på kombinationslåset] det innebär slumpmässig vridning i sydvästlig riktning. Och ”Sesam, öppna dig”. [Henrik trycker ner handtaget. Kassaskåpet öppnas inte] Nähe?
BAMBI: Och här har jag försökt hela dagen utan kod. Man kan ju tycka att de andra hade kunnat säga något om att det krävs en kod. Det är som att de inte vill att jag ska öppna den.
HENRIK: Vill de hindra dig?
BAMBI: [Bejakar] Ja. Uppenbarligen.
HENRIK: Vi har kanske … ett gemensamt mål?
BAMBI: [Bejakar] Ja. Det tror jag.
HENRIK: Då behöver vi bara komma på hur man öppnar.
RICKARD: Om Bambi?
BENNO: [Irriterat] Om Filip!
RICKARD: Varför då?
BENNO: Du bad om det.
RICKARD: När?
BENNO: Idag!
RICKARD: Än sen?
BENNO: Vadå ”än sen”?
RICKARD: Det var då. Nu är nu.
BENNO: Det var tjugo minuter sedan!
RICKARD: Vet du hur många åsikter jag kan byta på tjugo minuter?
BENNO: Du gör det inte lätt för mig.
RICKARD: Det är inte mitt jobb. Men ditt jobb är att göra det lätt för mig.
FILIP: Röststyrt?
HENRIK: Jag gör ett försök. Min röst är ett vapen, där tonernas krumsprång blir perforerande pilar mot plåtlådans pansar. [Harklar sig kort. Värmer upp] MiMiMiMi. [Han sätter munnen intill kassaskåpet. Sedan med djup röst en ihållande ton] Aaaaaaa.
BAMBI: Korkad?
FILIP: [Till Bambi] Hallå! … Äh! Vem försöker jag lura. Korkad.
BAMBI: Det är min främsta kvalitet.
HENRIK: Kvalitet?
MARGARETA: När Tobbe grundade Tankesmedjan ville han se till att allt vi gjorde var idiotsäkert. Så för detta ändamål såg han till att skaffa en idiot.
BAMBI: [Med stolthet] Entré Bambi!
MARGARETA: [Också arg] Vi stöttar varandras hat sinsemellan. Funkar fint för mig!
RICKARD: Visst, lite otippat, men …
BAMBI: [Avbryter] Jag dolde den här genialiteten väl, måste jag säga.
RICKARD: Minst sagt, men …
BAMBI: [Avbryter] Jag hade inte trott på det själv, eftersom jag gått genom hela livet som korkad, men mitt intellekt … Oj! Det var en ovan ordkombination: ”Mitt intellekt”. Jag blir lite svag i benen. Mitt intellekt kan inte finna någon lucka i slutsatsen, och eftersom det är jag, med min genialialitet, så måste det betyda att ingen lucka finns.
RICKARD: Jag börjar ångra att jag anklagade dig.
BAMBI: Jag protesterar! Det var jag, är jag! Som! Är ett ondskefullt genus.
BENNO: Reflekterar över vad jag tycker och hur det påverkar min framtid. Jag lägger speciellt fokus på det märkliga i att en åsikt är som mest farlig för hälsan när den bygger på verklighetsförankring. Och eftersom Tankesmedjan är mån om medarbetarnas hälsa så är jag här för att rehabilitera mina åsikter.
MARGARETA: Vem är Hampus då? Han låter som nån att ha på sin sida.
HENRIK: [Diskret] Jag är Hampus… [Irriterat] Hampus finns inte!
MARGARETA: Varför viskar du?
HENRIK: [Pekar diskret över axeln på Rehab] Vi är inte ensamma.
MARGARETA: [Ser sig om, något nervöst. Viskar] Är Tankesmedjan hemsökt?
HENRIK: Nej. Jacquardväven med vintagemönster har fientliga öron. [Pekar åter över axeln, nu energiskt]
MARGARETA: Krampar du?
MARGARETA: Du har så rätt, Benno. Men apropå god smak, vad sägs om en slurk vatten … pysande … färgat … grumligt vatten?
BENNO: Tack. Jag blir allt lite törstig av att baktala dig.
MARGARETA: Ett sanningsserum.
BENNO: Ett sanningsserum?
MARGARETA: Precis. [För sig själv] Och en massa annat som jag inte är säker på vad det är, men [Till Benno] ett sanningsserum fanns med i glaset.
BENNO: [Förskräckt] Herre gud, jag kan inte tala sanning! Hela min karriär bygger på min förmåga att ljuga.
HENRIK: Men …
FILIP: [Avbryter. Manligt bejakande] Precis. Jag behöver män! Som du. [Som sig själv] Och det första du ska få göra är att se till att Maggan blir till en paria i media.
HENRIK: Men …
FILIP: [Manligt bejakande] Precis. Män! Som du, kan göra detta åt mig. [Som sig själv ] Du ska få plantera illegala droger, inlindade i illegala ryska dokument, dekorerade med illegala hakkors i hennes illegala handväska och sedan se till att polisen finner detta.
HENRIK: Men …
FILIP: [Manligt bejakande] Precis. Män! Som du. [Något trött på Henrik] Du måste bli tryggare i din manlighet, för det här ständiga bekräftandet är rätt tröttande ska jag säga.
De inser att de är fast i varandra.
FILIP Vad gjorde du? Släpp loss mig!
HENRIK: Släpp själv!
FILIP: Jag har ingen nyckel. Det är ditt handfängsel.
HENRIK: [Sarkastiskt] Så det är mitt fel? [Inser att det är det] Det är mitt handfängsel. Och … [Rotar i väskan med den fria handen] … nyckeln är borta.
Margareta lägger armen om Henriks axel och drar iväg med honom. Filip går med, axel mot axel.
MARGARETA: [Till Filip] Vad gör du?
FILIP: Kom just på att jag glömt något här. [Plockar upp ett papper] Ah, papper.
Filip och Henrik tittar på varandra och försöker kort kommunicera utan ord: ”Och nu då?” ”Vet ej”. Alla i fortsättningen med stigande irritation.
FILIP: Jag … skulle vilja påstå att han kan betraktas som ordinarie i Tankesmedjan.
RICKARD: Litar du på honom så mycket.
FILIP: Jag … har fäst mig vid honom.
ÖVRIGA: Va?!
BAMBI: Jag vet. Historiskt!
Bambi slår igen dörren som går i lås.
ÖVRIGA: Dörren!
Ljuset släcks
Alla tar fram sina mobiler, håller upp dem och går sökande med dem över scenen. Filip och Henrik går axel mot axel. Margareta stannar ganska snabbt till och undersöker mobilen.
MARGARETA: [Exalterat] Jag tror jag har en plupp.
ÖVRIGA: [Rusar till Margareta] Har du/Mottagning/Ring/Messa/Fixa hjälp
MARGARETA: Nej. Det var visst bara en fläck på skärmen. [Smakar på fläcken] Latte.
RICKARD: Någon som har annat än kaffe på skärmen?
ÖVRIGA: Ja!
Konstpaus
HENRIK: Det känns som att det finns nån sorts symbolik i det.
BENNO: [Viftar avvärjande med händerna] Ja.
RICKARD: Ja?!
BENNO: [Inser att sanningsserumet får honom att tala sanning. Stressat] Förlåt, jag menar ja. Ja, jag menar ja. Låt mig omformulera mig: Ja! Vad jag vill säga är ja. Jaa!
RICKARD: Så du menar ja?
BENNO: Du missförstår mig. Ja, jag säger emot dig! Så … var det klarlagt nu?
BAMBI: [Stolt över den bekräftande andan] På Tankesmedjan bekräftar vi varandra.
RICKARD: Precis! Kritik riktas mot andra. Det är det andra är till för.
HENRIK: Även självkritik?
RICKARD: Speciellt självkritik!
Bambi puttar Henrik för att putta isär Henrik och Filip. De kommer dock inte så långt från varandra.
MARGARETA: [Till Henrik] Varför sitter ni ihop?
RICKARD: Hemligt?!
FILIP: Bambi!
RICKARD: [Till Bambi] Jag visste väl att jag hade rätt när jag hittade på att du låg bakom komplotten.
HENRIK: För att Filip satte fast mig när jag satte fast honom.
MARGARETA: Har du ingen nyckel?
HENRIK: [Ironiskt] Jag visste inte att det var obligatoriskt med nyckel på det här stället.
BAMBI: Jajamen!
FILIP: Tack.
BAMBI: På vilket sätt ska jag hålla tyst?
HENRIK/MARGARETA/FILIP: Tyst, Bambi!
MARGARETA: Vilka? Droger? Ja, du vet … alla …
HENRIK: Alla?!
MARGARETA: Knock-outpulver, sanningsserum, uppvaknings-amfetamin.
HENRIK: Även kärleksdrogen?
MARGARETA: Fanns det kärleksdrog?
BENNO: [I Margaretas öra. Sexigt] Var har du varit i hela mitt liv?
MARGARETA: [Konstpaus, sedan reaktion] Jag måste ut!
MARGARETA: Vet inte. Men om jag hade haft mottagning här inne just nu så …
FILIP: [Nyfiket] Så?
MARGARETA: Så hade jag nog … förnekat något.
BAMBI: [Djupsinnigt och övertygande] Ja, jag … jag skulle förneka … curry.
HENRIK: [Konstpaus] Curry?
FILIP/MARGARETA/BENNO/RICKARD: Bra förnekelse.
HENRIK: Hur kan du förneka curry?!
BAMBI: Skitenkelt. Så här. [Föraktfullt tvivlande] Curry?! Nänä!
HENRIK: Ovetande om vad?
BAMBI: Jag vet inte. Vilket bevisar att det ligger något i det jag säger.
BENNO: [Tappar självkontrollen] Jag kan inget annat. Jag är drogad till sanning. Och sanningen är att du är en idiot ovanpå ego ovanpå storhetsvansinne ovanpå ett fett, fett lager fördomsfulla floskler och ett flortunt lager falsk fernissa.
RICKARD: [Konstpaus] Jaha … var du klar nu?
och det är likvärdigt med att agera. Förrädare!
FILIP: Men åsiktsfrihet …
RICKARD: [Pekar befallande] Rehab!
HENRIK: Säg inget, Margareta.
RICKARD: Vi pratar ju bara. Det är ofarligt att prata. Så länge man säger rätt saker.
MARGARETA: Det är lugnt, Henrik. Jag är en obotlig cyniker. Det innebär att jag tror att allt ändå kommer att gå åt helvete, så ju snabbare vi kommer dit, desto snabbare kan vi börja om. [Till Rickard] Kritik på dig!
Alla vänder sig mot Henrik.
RICKARD: [Otåligt och irriterat] Vad nu, Henrik?
HENRIK: Det är väl inte helt sant. Du? Vidsynt?
RICKARD: Det finns element av sanning i det. Fokusera på dessa element, så får du fokus på sanningen.
RICKARD: Du vet vad man säger: Det flyktigt sagda är det ändligt hörda.
FILIP/MARGARETA/BAMBI/BENNO: Så sant.
HENRIK: Det där hänger ju inte ihop! Vad betyder det ens?
RICKARD: Det betyder att vi redan pratar om annat.
BAMBI: Fast jag roterar rinnande under ledigt vida dragselar till älgbankiren! [Vänder sig mot Filip. Förbluffad] Jag visste inte ens att de hade bank.
FILIP: [Argt] Du protesterar innan media kunnat sprida anklagelsen till väljarkåren. Lyssna bättre. [Till Rickard. Teatralt sansat] Hon … protesterar innan media kunnat sprida anklagelsen till väljarkåren. Och därmed har anklagelsen inget fotfäste. [Gestaltar medels gester] Anklagelse … Protest … Media … Pfft.
BAMBI: Släpp Flipper!
Bambi ger sig in i kampen och tar ett stryptag på Rickard.
RICKARD: [Kvävt] Benno, hjälp!
BENNO: Äntligen kapitel tio, våld!
Margareta rusar fram till Henrik och rotar i hans väska, drar upp sprayburken.
Din frysspray! Ha! Det här ska kyla ner er lite!
Margareta sprayar gruppen som försöker strypa varandra. Dock inte med kyla som hon tror utan med serpentinspray. Hon får gärna tömma burken på detta sätt. Alla som slagits stillnar dock, släpper stryptagen och står och känner sig något dumma, täcka med serpentiner. När burken är tom tittar Margareta på den något förvånad.
Jag tror inte det här var frysspray.
RICKARD: Lösningen på problemet är att finna någon att skylla på. Och det är fortfarande ditt fel! Ska det vara så svårt att fatta.
BENNO: Jag har svårt att känna emot den slutsatsen.
FILIP Det är vad jag alltid har känt: Det är Henrik.
BAMBI: Klart det känns som Henrik.
HENRIK: Det är inte jag!
RICKARD: Fast alla säger att det är du, Henrik.
FILIP: Det är nått i hans uppsyn som är opålitligt.
BAMBI: Han försvarade curry för en stund sedan, på ett rätt suspekt vis.
HENRIK: Jag är pålitlig. Jag är inte skyldig.
MARGARETA: Fast när alla säger samma sak, så måste det ligga nått i det.
RICKARD: Så vad har du att säga till ditt försvar?
HENRIK: Pfft!
FILIP: Och vi har ingen mottagning.
BAMBI: Varför har vi inte det?
FILIP: Det här är ett gammalt stall.
BAMBI: Stall?
ÖVRIGA: [Gnäggar] Ihhhe.
FILIP: Stall, hästar.
BAMBI: Ah, hästar. Var då?
HENRIK: Tro mig, i det här stallet finns inga hästar hemma.
FILIP: Nej, det här är en Tankesmedja.
BENNO: Fast om det funnits hästar kvar så hade den kunnat sparka upp dörren. Enkelt. Det är sånt hästar gör.
RICKARD: Åh, en häst, en häst, just nu hade jag gett upp Tankesmedjan för en häst.
Ljuset helt ut och musiken tystnar.