2021 – Med vilket annat namn
– Allt du velat veta om kulturklubbar men varit för rädd att fråga om
TeaterT har i år korsat Romeo och Julia med en Stockholmsbaserad kulturklubb … ja, det var väl rätt oundvikligt. Resultatet är en gnutta romantik, en hoper sexism och plågsamt mycket kultur. Så, på egen risk: Välkommen till den legendariska kulturklubben Tribunal, där poesins drottning Carina Isengaard regerar tillsammans med kulturmannen Jean-Jean Paris. Frågan vi ställer oss är: går det att få in en fot i kulturbranschen utan att bli skändad? Utsikterna ser dystra ut, men vi hyser hopp. Så vi bjuder på en verbal bartender, en bannlyst konstnär, Sveriges sämsta poet, en motvillig kulturjournalist och en förläggare av rang. Vi paketerar detta med poesidueller, tålmodiga självmordsförsök, intimfotgrafering, chips, billigt vin, listiga planer, ventilationsscener och chockerande halsband. Japp, ALLT du velat veta om kulturklubbar men varit för rädd att fråga om.
Premiär: 10 september
Föreställningar: 11, 17, 18 september
I rollerna:
Julia Capulet – Sigrid Billerby
Romeo Montague – Leonardo Contreras
Carina Isengaard – Ami Råbe Isaksen
Jean-Jean Paris – Jonas Ulveson
Tybalt, poeten- Stefan Benjaminsson
Lorenzon – Erik Isaksen
Amina Lactos – Evelina Ulveson
Manus: Stefan Benjaminsson
Regi: Lisa Billerby & Stefan Benjaminsson
Musik: Mats Lindahl
Foton
Lorenzon: [Kort hatisk konstpaus] ”Tydligen.”
Tybalt: ”Den berömda? Lorenzon?”
Romeo: ”En sån ära. Jag läste ditt reportage om vilda sonetter i Verona. [Till Tybalt] Du har väl läst det reportaget? Ett standardverk för Wallraffande bland versmått.”
Tybalt: ”Öh, självklart, naturligtvis. Vilda sonetter i Verona. Vem har inte läst det reportaget.”
Jean-Jean: ”Tikar?”
Lorenzon: ”Jag menar … på Welsh Corgi Zeitung, har jag, har vi … [Mikropaus under vilken Lorenzon inser att han måste gå all in] Tre ”bitches”, som vi säger internationellt. [Lorenzon är generad över vad han sagt]”
Jean-Jean: ”[Skrockar] Bitches! Precis. Fattar vad du menar. Du behöver inte förklara. Vi är båda gentlemän.”
Lorenzon: ”Jag fattar ju vad du är.”
Amina: ”Ja, just så. Hur då?”
Julia: ”Precis som att natt kan få en att tänka på dag.”
Amina ”[Instämmer] För att den inte finns där.”
Julia: ”[Nickar åt den beundrande trion] Så publiken skapar innebörden nuförtiden.”
Amina: ”Ah, som ett knytkalas.”
Julia: ”Precis, värdinnan dukar tomt bord och gästerna serverar maten.”
Jean-Jean: Sett, stört och saliverat över. Olala.”
Carina: ”[Högt beundrande för sig själv] Han är så fransk.”
Jean-Jean: ”Mais, oui. Min drift är som … [Med fransk känsla] peste noir!”
Carina: ”… digerdöden?”
Jean-Jean: ”Vad kan jag säga, jag tar Europa med storm. Och hon är min typ.”
Romeo: ”[Insinuant med självdistans] Då skulle du se mina metaforer.”
Julia: ”[Spelat chockat] På första dejten? Inte ens en synonym först för att göra mig … allegorisk. Men är dina metaforer lika fina som din inledning så …”
Romeo: ”Sluta, mitt … ordförråd växer. Du får mig att fastna i ventilationstrumman.”
Julia: ”Och det vill vi ju inte! [Till publiken] Här hade jag ett skämt om ventilationen på gång, men luften gick ur mig. [Åter i romantiken] Kom ner så bjuder jag på ett glas och fantastiskt sällskap, så bestämmer vi tid för andra dejten. Jag heter Julia Capulet. Säg mig nu ditt namn.”
Amina: ”Självklart. Ge mig fem minuter och ett störningsmoment så.”
Jean-Jean: ”Nebukadnessar! Du ser bekant ut.”
Tybalt: ”Det är första gången du gör det.”
Carina: ”Troligen sista också som det ser ut.”
Tybalt: ”Jag ska minnas din vänlighet så länge jag lever.”
Carina: ”Inte längre?”
Carina: ”[Konstpaus för att ta in detta] Han är en sån känslig själ.”
Amina: ”Han kommer att tro på detta.”
Julia: ”För att?”
Amina: ”För att Lorenzon gav honom ett halsband, så nu tror alla att hans sexslem förstörde din lever med en elastisk spark. Och tydligen kan detta göra honom ångerfull, för han är enligt en trovärdig källa en känslig själ. Och någon, oklart vem, är en idiot.”
Julia: ”[Konstpaus] Och detta är Lorenzon plan?”
Amina: ”Mer eller mindre.” Julia: ”Mer eller mindre?”
Amina: ”Ja, jag skulle vilja säga mer … eller mindre. Men åtminstone till punkt och pricka om man utgår från vad jag sa.”
Tybalt: ”Är du död?”
Julia: ”Jag vill inte tala högt om det, men ja.”
Tybalt: ”Gud så tragiskt, du som var en så lovande poet … vänta nu?”
Amina: ”Julia är död, acceptera det. Snygg tavla, vem har målat den?”
Romeo: ”Det har jag … jag menar …”
Tybalt: ”Du? Romeo?”
Romeo: ”Ja, jag är Romeo och jag ska ta min tavla härifrån.”
Julia: ”Romeo! Kan du sluta vara insiktsfull för ett ögonblick. Carina eller Jean- Jean kan komma tillbaka när som helst och då måste du vara förklädd och jag spela död.
Amina/Tybalt/Lorenzon/Romeo: ”Men …”
Julia: ”Hjälp mig! Vägen till en poetisk karriär har en dörr och jag vill att den öppnas!
Julia: ”En drottning behöver undersåtar för att vara drottning. [Till Romeo] Romeo, hämta din tavla. Vi går.”
Alla utom Tybalt & Carina: ”[Stönar för det dåliga skämtet] Åhh!”