Det är en konst att repa. En av de svårare sakerna med att komma ihåg sina repliker är att också komma ihåg sina motspelares repliker, det vill säga den replik som motspelaren säger och som min replik sedan ska sägas efter. Det är detta som kallas ”stick”. Om man inte kommer ihåg sin replik har vi en sufflös till hjälp. För att få hjälp av sufflösen säger man ”stick”, vilket i det här fallet betyder: ”Vad är det jag ska säga nu då? Hjälp!!!” I en tidigare uppsättning var det en skådespelare som dessutom hade en replik som löd: ”Stick!”. Vid ett tillfälle kom skådespelaren inte ihåg sin replik och sa därför: ”Stick!”, vilket ju var helt rätt, och som alla insåg var helt rätt, utom skådespelaren som trodde att hon glömt sin replik och därför blev förvirrad när hon inte fick sitt stick utan alla spelade på som om hennes be om hjälp-”stick” hade varit hennes replik-”stick” … ah, dessa rep.

En svårighet med årets uppsättning, som innehåller en del zombier, är att zombiernas ”repliker” till stor del består av gutturala läten, som i manus formuleras: ”Aarrgh!”. För att försvåra det hela mer så är det tänkt att dessa läten ofta betyder något. Så på våra rep hörs rätt ofta följande typ av samtal mellan skådespelare, sufflös och regissör.

Skådespelare 1: Stick?
Sufflös: Aarrgh.
Skådespelare 1: Vilket Aarrgh är det?
Sufflös: Hotfullt Aaargh.
Skådespelare 2: Jag trodde att jag hade hotfullt Aarrgh?
Sufflös: Nej, först är det Pollys Aaargh, sedan Ofelias Aaargh. Ditt Aaargh är tveksamt Aaargh.
Skådespelare 1: Jag trodde jag skulle ha tveksamt Aaargh?
Regissör: Läs upp hela dialogen så vi får höra det i sitt sammanhang.
Sufflös: ”Aarrgh”, ”Aarggh”, ”Aaaaarghhh”, ”Aaargh”, ”Sitt!”
Skådespelare 1 & 2: Aha.

Som sagt, det är inte enkelt. Men vi har i alla fall rätt mycket kulisser numera. Och kom ihåg var ni finner biljetter. I skrivande stund finns bara 4 biljetter kvar till premiären. Biljetter och info hittar ni här: http://www.teatert.se/bara-lite-dod-biljetter-information/