Igår repade vi Litet leder långt för första gången på Redbergsteatern, och som alltid blir vi lika förvånade. I vår fashionabla gymnastiksal som utgör vår vanliga replokal på tisdagar brukar vi noggrant stega upp storleken på scenen. Men varje gång vi kommer till teatern så känns scenen plötsligt dubbelt så stor, som om rumsdimensionerna beslutat sig för en extra generös tilldelning. Det har säkert något med Einsteinsk-svarthålsgravitation-ljushastighetskrökning att göra, vem vet, men faktum kvarstår. Och vi inser att hur vi rör oss och placerar oss på tisdagarna i en gymnastiksal, inte står helt i paritet med hur vi ska röra och placera oss i teatern. Så det var bland annat sådant vi upptäckte, igen, igår.

Med 124 dagar kvar till premiär så får vi väl säga att det känns rätt bra. Någon i ensemblen yttrade ”bättre än nånsin” igår efter att vi repat igenom hela manuset. Det är kanske för tidigt att säga det, men vissa aspekter är i alla fall äckligare än någonsin, och det är ju alltid något. Apropå det så kan vi väl nu avslöja att det tragiska original vi utgår från i år är Sofokles sanslöst gamla drama Konung Oidipus Rex. Mer om intrigen om någon månad eller så. Håll utkik. Men nu till några bilder från gårdagen.