Dunkla skyar tar avsked … och sedan?

Så var vår sista föreställning avklarad och vi är väldigt glada och nöjda med hur väl det gått och hur mycket fin respons vi fått. Som ett sista farväl för denna gång så ger vi er här några foton tagna från kulissen och från sufflösbordet. Vi kommer att återkomma 2021 med en ny fars. Vi utlovar redan nu mer Shakespeare och denna gång med extra allt (framför allt extra blod, extra extra blod!)

Ett stort tack till vår publik, vi ses igen. 🙂

PS. Pistage är faktiskt inte bara ett annat ord för landsförräderi.

Att skapa en budget utifrån den ekonomiska strategin: ”Kasta ut invandrare, spara pengar”.
Om en svensk variant av Moms. Lollo: ”Vi återinför brandskattning!” Laban: ”Ska vi brandskatta tomaterna?” Lollo: ”Borde vara skitenkelt, hur mycket motstånd kan de göra?”
En manipulerad bild på statsministern där han i palestinasjal, pryglar en pensionär i folkdräkt, med regnbågsmönstrade vegankorvar, ivrigt påhejad av … tre muslimer, två judar och … [Marcus pekar och förklarar] ”En Örebroare”.
Och tack vare sociala medier kan alla tro att statsministern piskar pensionärer och förskingrar cirka 80 miljarder från statskassan. (Det är jättemycket pengar enligt ekonomen Laban.)
En surrealistisk intervju (faktiskt plockad från verkligheten, ja, tyvärr). Och som journalisten Fiffi säger: ”Så Elsa Beskowskt, farbror Blå och tanterna Brun”
Alla hatar den som vill förbjuda Astrid Lindgren.
Paula äter svenska snacks … ja, sill … vad annars.
”Hur vågar du komma hit?!” Stackars Laban har det inte så lätt. Allt han vill är ju hem till sina valpar … förlåt pelargoner … eller?
Ödet knackar på dörren … tre gånger … om och om igen …
”Sluta! Tid var inte mitt bästa ämne i skolan!”
”Kära brudpar! Har ni någon gång mött en främling med goda nyheter, då har ni också mött en vän 
som har med sig vårrullar för 100 kronor dussinet.”
I en mindre roll finner vi Demokratisvenskarnas Fredskalla. Det är en mindre roll som dock kräver två fredskallor, en som spelar Fredskallan innan den blivit dränkt med svenskt kaffesurrogat, och en som spelar den efter.

Vad är det vi ser?

Mitt emellan våra föreställningshelger så vi vill hälsa kort till alla med ett foto på en inspektion och med informationen att den (singular) som ännu inte köpt en biljett till helgens föreställningar får vara väldigt snabb, för det finns nu endast 1 biljett kvar till lördagens föreställning (söndagens är slutsåld sedan länge).

Dunkla skyar och lysande spel

Så var vi äntligen framme vid premiären igår kväll och det gick ju alldeles galant. Vi ska inte orda om det för mycket, men vi är väldigt glada över publikens strålande bifall. Bra publik, vi gillar er. Här är några kort från förberedelserna de sista timmarna innan premiären. Vill ni se oss så får ni skynda er. Biljetter finns till dagens föreställning 15:00, och några få finns till tredje föreställningen nästa lördag, så ta er chans snabbt.

Salongen i kaos och kläder och rekvisita om vartannat. Notera att godis driver denna grupp.
Sista minutenrepetitioner skedde: ”Jag sa nu.” ”Du sa sen!” ”Jag sa nu, Inom Kort.”
Fusklappar tejpades upp på listiga platser.
Och när smink och kläder är på så går vi i roll, som när Evelina BLIR Lollo af Gustafsson.
Och just innan vi släpper in publiken tas sedvanligt foto på ensemblen. Fiffi (Elin), Laban (Erik), Malcolm (Stefan), Marcus (Jonas), Paula (Sara), Lollo (Evelina och Kassandra (Ami). Och bakom kameran Regissör (Lisa)

Det var två kvällar innan premiär …

Igår kväll hade vi genrep på Dunkla skyar, och vi måste säga att det ser lovande ut. Traditionen påbjuder att genrep ska vara skakiga för att premiären ska bli bra, och lagom mycket gick fel för att premiären ska bli fantastisk. Lite missade repliker, lite missade entréer, en oplanerade kopp med vatten i ansiktet på en av skådespelarna, en annan skådespelare som gick in genom en dörr men kom ut från en annan och någon enstaka rekvisita som borde ha varit på en annan plats. MEN i övrigt gick det bättre än någonsin, och vi drog igenom allt på 2 timmar och 15 minuter. Det finns biljetter kvar till ett par föreställningar, och vi vet att ni vill se detta lustmord på svensk politik när den är som sämst.

Här är vi efter genrepet, trötta men nöjda. Det ser ut som Jonas försöker hänga sig i slipsen, men vi lovar att han var lika nöjd som övriga.

Möten, motstånd och modeväxling

Sjunde och sista rollfigur att porträtteras i livsstilsmagasinet Veckans Politik är Paula Jönsson (gestaltad av Sara Christensen). Paula är receptionist … förlåt, mottagningsspecialist för Demokratisvenskarna, och hon är en av alla dessa politiska medarbetare som med engagemang, lojalitet och gott humör kompenserar för sitt bristande omdöme och moral. Med det sagt, så får det erkännas att hon under Dunkla skyar åtminstone vid ett tillfälle uppvisar intellektuell klarhet. Vad detta är? Köp en biljett och ta reda på det.

Och så fanns det inga kvar …

Så har vi haft sista ordinarie rep. Som sig bör är våra känslor en intressant cocktail av förväntan, entusiasm och panik. Inget mästerverk har ju någonsin tillkommit utan panik, så om vi ska döma av graden av panik så kan vi känna oss väldigt lugna …

Men lite förvirrade emellanåt. Här är ett axplock av spontana reflektioner från kvällens rep. 

”Det är på sötsur sås som jag drar in Marcus”

”Jag blöder inte näsblod än i alla fall”

”Jag knackade exakt på rätt ställe”

”Den är svår … för mig. Den är ännu svårare för dig men du kan den.”

Och klassikern ikväll: ”Ja, jag kunde repliken denna gång.”

Konsten att döda ett ”nästan”

I helgen har vi repat ohyggligt mycket och tagit några steg till mot premiär. Trötta men nöjda firar vi nu söndagskvällen med några foton från helgens rep. Kulisserna är, såsom vi, nästan klara, och vi har nästan all rekvisita och vi minns nästan alla repliker. Så det enda vi behöver göra innan premiär är att eliminera detta ”nästan”. Och, jodå, det fixar vi. Men nog om detta. Foton från helgens rep kommer här!

Laban (Erik), Fiffi (Elin), Lollo (Evelina) och Marcus (Jonas) värmer upp inför den grandiosa presskonferensen.
”Du skriver det vi vill att du skriver”. Fiffi tycks inte vara helt övertygad om det vettiga i detta.
”Vi sprider detta på nätet så gör sociala medier resten.”
Erik visar vad vi brukar göra bakom kulissen … repa repliker och titta längtande mot nödutgången.
Om man, som vi, spelar på två scenhalvor så kan man visa hur det går till när man tjuvlyssnar.
Marcus (Jonas) och Kassandra (Ami) rör sig så snabbt i duellen att de ter sig suddiga … det ni!

Dunkla skyar i 12 repliker

Nu en vecka innan premiär så bör alla vara oerhört nyfikna på vad som kommer att ske på scenen, vad vi kommer att säga. Tja, vi säger en hel massa saker, som ni får höra om ni köper en biljett, men för den otålige kan vi här och nu ge er Dunkla skyar från början till slut i 12 repliker.

”En procentenhet!”

”Vi kan mötas halvvägs: du kommer överens, så behåller vi våra krav.”

”Menar du möjligen ’demagogisk’?”

”Ett jättetrevligt samtal det här.”

”Här kommer jag med skånsk champagne.”

”Ja, jag såg honom med mina egna svenska ögon.”

”Ett finger.”

”Du är den sämsta källan någonsin.”

”Du förde hit dem?! Är du dum i huvudet.”

”Jag har försummat mina pelargoner länge nog nu.”

”Kallar du det där tal? Jag ska visa dig tal!”

”… jävlars …”

Dumma summa, mycket minus!

Sjätte rollfigur att porträtteras i livsstilsmagasinet Veckans Politik är ekonomen Laban Abér (gestaltad av Erik Isaksen). Labans ekonomiska kompetens sätts på hårda prov då han tvingas frångå traditionellt budgetarbete för något som närmast liknar finansiell fiktion. Hans kompetens inkluderar dock inte att hantera skrivaren, vilket gör att hans försök att finna samvetsfrid i den suspekta sumpmark som budgetunderlagets alla post-itlappar utgör, riskerar att misslyckas.

Ge mig ett snack och jag ska förändra världen

Femte rollfigur att presenteras i livsstilsmagasinet Veckans Politik är Malcolm Thaneman (gestaltad av Stefan Benjaminsson). Han är vice statsminster, fast det är få personer utom just Malcolm som känner till detta, och inte ens han är övertygad om att det är så intressant. Malcolm tänker att det är bättre att prata om saker än att inte göra det … fast en del gånger önskar han bara att han kunde hålla truten.