Med vilket annat namn, TeaterT:s komedi som visade allt ni velat veta om kulturklubbar men varit för rädda att fråga om, ligger nu i malpåse på obestämd tid. En gång kanske vi kör den igen, men vi har andra föreställningar att sätta upp först. Till dess visar vi här hela föreställningen i 31 foton och 83 repliker, så varsågoda.
Julia: ”Inte så mycket som jag borde, så gå din väg och ge mig en chans till.”
Jean-Jean: ”Julia, Juliaaahh. Ditt namn är som konfekt.”
Julia: ”Konfekt i din mun blir till karies i min, så spotta ut mitt namn och gå och borsta tänderna.”
Lorenzon: [Kort hatisk konstpaus] ”Tydligen.”
Tybalt: ”Den berömda? Lorenzon?”
Romeo: ”En sån ära. Jag läste ditt reportage om vilda sonetter i Verona. [Till Tybalt] Du har väl läst det reportaget? Ett standardverk för Wallraffande bland versmått.”
Tybalt: ”Öh, självklart, naturligtvis. Vilda sonetter i Verona. Vem har inte läst det reportaget.”
Lorenzon: ”Redaktionen?”
Jean-Jean: ”På Welsh Corgi.”
Lorenzon: ”På Welsh Corgi har jag tre tikar… [Biter sig i tungan, metaforiskt, av att försäga sig]”
Jean-Jean: ”Tikar?”
Lorenzon: ”Jag menar … på Welsh Corgi Zeitung, har jag, har vi … [Mikropaus under vilken Lorenzon inser att han måste gå all in] Tre ”bitches”, som vi säger internationellt. [Lorenzon är generad över vad han sagt]”
Jean-Jean: ”[Skrockar] Bitches! Precis. Fattar vad du menar. Du behöver inte förklara.
Vi är båda gentlemän.”
Lorenzon: ”Jag fattar ju vad du är.”
kulturens prövning och presenterar konstnärliga domslut som befruktar våra
intellekt och sinnen med ett högre syfte …
Amina: ”Ja, just så. Hur då?”
Julia: ”Precis som att natt kan få en att tänka på dag.”
Amina ”[Instämmer] För att den inte finns där.”
Julia: ”[Nickar åt den beundrande trion] Så publiken skapar innebörden nuförtiden.”
Amina: ”Ah, som ett knytkalas.”
Julia: ”Precis, värdinnan dukar tomt bord och gästerna serverar maten.”
Jean-Jean: Sett, stört och saliverat över. Olala.”
Carina: ”[Högt beundrande för sig själv] Han är så fransk.”
Jean-Jean: ”Mais, oui. Min drift är som … [Med fransk känsla] peste noir!”
Carina: ”… digerdöden?”
Jean-Jean: ”Vad kan jag säga, jag tar Europa med storm. Och hon är min typ.”
Romeo: ”[Insinuant med självdistans] Då skulle du se mina metaforer.”
Julia: ”[Spelat chockat] På första dejten? Inte ens en synonym först för att göra mig
… allegorisk. Men är dina metaforer lika fina som din inledning så …”
Romeo: ”Sluta, mitt … ordförråd växer. Du får mig att fastna i ventilationstrumman.”
Julia: ”Och det vill vi ju inte! [Till publiken] Här hade jag ett skämt om ventilationen på gång, men luften gick ur mig. [Åter i romantiken] Kom ner så bjuder jag på ett glas och fantastiskt sällskap, så bestämmer vi tid för andra dejten. Jag heter Julia Capulet. Säg mig nu ditt namn.”
Amina: ”Självklart. Ge mig fem minuter och ett störningsmoment så.”
Jean-Jean: ”Nebukadnessar! Du ser bekant ut.”
Tybalt: ”Det är första gången du gör det.”
Carina: ”Troligen sista också som det ser ut.”
Tybalt: ”Jag ska minnas din vänlighet så länge jag lever.”
Carina: ”Inte längre?”
Carina: ”[Konstpaus för att ta in detta] Han är en sån känslig själ.”
Amina: ”Han kommer att tro på detta.”
Julia: ”För att?”
Amina: ”För att Lorenzon gav honom ett halsband, så nu tror alla att hans sexslem förstörde din lever med en elastisk spark. Och tydligen kan detta göra honom ångerfull, för han är enligt en trovärdig källa en känslig själ. Och någon, oklart vem, är en idiot.”
Julia: ”[Konstpaus] Och detta är Lorenzon plan?”
Amina: ”Mer eller mindre.”
Julia: ”Mer eller mindre?”
Amina: ”Ja, jag skulle vilja säga mer … eller mindre. Men åtminstone till punkt och pricka om man utgår från vad jag sa.”
Tybalt: ”Är du död?”
Julia: ”Jag vill inte tala högt om det, men ja.”
Tybalt: ”Gud så tragiskt, du som var en så lovande poet … vänta nu?”
Amina: ”Julia är död, acceptera det. Snygg tavla, vem har målat den?”
Romeo: ”Det har jag … jag menar …”
Tybalt: ”Du? Romeo?”
Romeo: ”Ja, jag är Romeo och jag ska ta min tavla härifrån.”
Julia: ”Romeo! Kan du sluta vara insiktsfull för ett ögonblick. Carina eller Jean- Jean kan komma tillbaka när som helst och då måste du vara förklädd och jag spela död.
Amina/Tybalt/Lorenzon/Romeo: ”Men …”
Julia: ”Hjälp mig! Vägen till en poetisk karriär har en dörr och jag vill att den öppnas!
Julia: ”En drottning behöver undersåtar för att vara drottning. [Till Romeo] Romeo, hämta din tavla. Vi går.”
Alla utom Tybalt & Carina: ”[Stönar för det dåliga skämtet] Åhh!”
