För cirka 34 veckor sedan hade vi första genomläsningen av manus och nu är det mindre än en vecka kvar …. och det är lika ångestladdat som vanligt inför sista veckan. I helgen gör vi en smyginflyttning till teatern. Stora flyttlasset går på måndag, men vi är här och repar hela helgen och låter viss rekvisita stå kvar. Men syftet är repa, repa, repa. Och så här på lördag kväll efter repet så känns det ändå som att vi kanske blir klara till premiären … kanske … förhoppningsvis … snälla! Lite foton på det?
Kassaskåpet spelar en av rollerna i år. Om man ändå kunde komma in i det …Maggan minns. Mest minns hon femtiotalet. Evelina som spelar Maggan, försöker minnas repliker.Filip utövar den svåra konsten att sänka sig till Bambis intellektuella nivå. Går väl sisådär.Ja. Nej.Om konsten att försöka lura sina kollegor innan de lurat en själv.Henrik Alfresco är väldigt glad åt att vara Henrik Alfresco.Ja, denna bild tycks märkligt, men vi lovar, den är fullt rimlig.
Igår repade vi Litet leder långt för första gången på Redbergsteatern, och som alltid blir vi lika förvånade. I vår fashionabla gymnastiksal som utgör vår vanliga replokal på tisdagar brukar vi noggrant stega upp storleken på scenen. Men varje gång vi kommer till teatern så känns scenen plötsligt dubbelt så stor, som om rumsdimensionerna beslutat sig för en extra generös tilldelning. Det har säkert något med Einsteinsk-svarthålsgravitation-ljushastighetskrökning att göra, vem vet, men faktum kvarstår. Och vi inser att hur vi rör oss och placerar oss på tisdagarna i en gymnastiksal, inte står helt i paritet med hur vi ska röra och placera oss i teatern. Så det var bland annat sådant vi upptäckte, igen, igår.
Med 124 dagar kvar till premiär så får vi väl säga att det känns rätt bra. Någon i ensemblen yttrade ”bättre än nånsin” igår efter att vi repat igenom hela manuset. Det är kanske för tidigt att säga det, men vissa aspekter är i alla fall äckligare än någonsin, och det är ju alltid något. Apropå det så kan vi väl nu avslöja att det tragiska original vi utgår från i år är Sofokles sanslöst gamla drama Konung Oidipus Rex. Mer om intrigen om någon månad eller så. Håll utkik. Men nu till några bilder från gårdagen.
Erik slår sig blodig mot manusJonas läser manus på håll och pekar vart nästa replik bör draStefan gör för stekspadar vad Shakespeare gjorde för döskallarEvelina är en cocktail av ångest och lycka över att ha nått slutet av en lång replikAmi anammar den psykologiskt intrikata regin: ”Var sensuell hela tiden!”Leo försöker vara närvarande och frånvarande, och i nuet …
Nu repar vi i åter IRL, i vår fashionabla replokal i Kortedala. I tisdags körde vi igenom hela akt 2 med näsorna nedtryckta i manus, men bortsett från det så hade vi väldigt roligt. Nu har vi också spikat datum för höstens föreställningar, så boka redan nu in september för att se TeaterT lustmörda (bildligt talat) kulturmän och överpretentiösa kulturklubbar. Vi spelar Med vilket annat namn 10, 17, 18 och 24 september.
Det är en konst att repa. En av de svårare sakerna med att komma ihåg sina repliker är att också komma ihåg sina motspelares repliker, det vill säga den replik som motspelaren säger och som min replik sedan ska sägas efter. Det är detta som kallas ”stick”. Om man inte kommer ihåg sin replik har vi en sufflös till hjälp. För att få hjälp av sufflösen säger man ”stick”, vilket i det här fallet betyder: ”Vad är det jag ska säga nu då? Hjälp!!!” I en tidigare uppsättning var det en skådespelare som dessutom hade en replik som löd: ”Stick!”. Vid ett tillfälle kom skådespelaren inte ihåg sin replik och sa därför: ”Stick!”, vilket ju var helt rätt, och som alla insåg var helt rätt, utom skådespelaren som trodde att hon glömt sin replik och därför blev förvirrad när hon inte fick sitt stick utan alla spelade på som om hennes be om hjälp-”stick” hade varit hennes replik-”stick” … ah, dessa rep.
En svårighet med årets uppsättning, som innehåller en del zombier, är att zombiernas ”repliker” till stor del består av gutturala läten, som i manus formuleras: ”Aarrgh!”. För att försvåra det hela mer så är det tänkt att dessa läten ofta betyder något. Så på våra rep hörs rätt ofta följande typ av samtal mellan skådespelare, sufflös och regissör.
Skådespelare 1: Stick? Sufflös: Aarrgh. Skådespelare 1: Vilket Aarrgh är det? Sufflös: Hotfullt Aaargh. Skådespelare 2: Jag trodde att jag hade hotfullt Aarrgh? Sufflös: Nej, först är det Pollys Aaargh, sedan Ofelias Aaargh. Ditt Aaargh är tveksamt Aaargh. Skådespelare 1: Jag trodde jag skulle ha tveksamt Aaargh? Regissör: Läs upp hela dialogen så vi får höra det i sitt sammanhang. Sufflös: ”Aarrgh”, ”Aarggh”, ”Aaaaarghhh”, ”Aaargh”, ”Sitt!” Skådespelare 1 & 2: Aha.
Som sagt, det är inte enkelt. Men vi har i alla fall rätt mycket kulisser numera. Och kom ihåg var ni finner biljetter. I skrivande stund finns bara 4 biljetter kvar till premiären. Biljetter och info hittar ni här: http://www.teatert.se/bara-lite-dod-biljetter-information/
Igår kväll hade vi genrep på Dunkla skyar, och vi måste säga att det ser lovande ut. Traditionen påbjuder att genrep ska vara skakiga för att premiären ska bli bra, och lagom mycket gick fel för att premiären ska bli fantastisk. Lite missade repliker, lite missade entréer, en oplanerade kopp med vatten i ansiktet på en av skådespelarna, en annan skådespelare som gick in genom en dörr men kom ut från en annan och någon enstaka rekvisita som borde ha varit på en annan plats. MEN i övrigt gick det bättre än någonsin, och vi drog igenom allt på 2 timmar och 15 minuter. Det finns biljetter kvar till ett par föreställningar, och vi vet att ni vill se detta lustmord på svensk politik när den är som sämst.
Här är vi efter genrepet, trötta men nöjda. Det ser ut som Jonas försöker hänga sig i slipsen, men vi lovar att han var lika nöjd som övriga.
Så har vi haft sista ordinarie rep. Som sig bör är våra känslor en intressant cocktail av förväntan, entusiasm och panik. Inget mästerverk har ju någonsin tillkommit utan panik, så om vi ska döma av graden av panik så kan vi känna oss väldigt lugna …
Men lite förvirrade emellanåt. Här är ett axplock av spontana reflektioner från kvällens rep.
”Det är på sötsur sås som jag drar in Marcus”
”Jag blöder inte näsblod än i alla fall”
”Jag knackade exakt på rätt ställe”
”Den är svår … för mig. Den är ännu svårare för dig men du kan den.”
Och klassikern ikväll: ”Ja, jag kunde repliken denna gång.”
Så hur går det till när vi repar? Bra fråga. Och bra frågor kan man svara med en GIF. Så här ser ni cirka 3 sekunder av ett rep. Jonas och Ami duellerar med sådan inlevelse och skicklighet att Errol Flynn hade blivit generad för sina egna insatser.
Och när får ni se detta IRL?
Premiär: 19 september
Sedan föreställningar även: 20 september 26 september 27 september
För att ni inte ska tro att vi inte hänger med i vår tid så börjar vi med att säga: corona, coronare, coronast…
Så då var det gjort. Annars så är senaste nytt att vi igår repade på Redbergsteatern för första gången med den nya uppsättningen och det var mycket roligt. Akt 1 fick sig en genomkörare och vi kan nu konstatera att vi kan nästan alla repliker … åtminstone så länge vi har manus i hand. Vi fick även en ordentlig känsla för hur stort spelutrymme vi har (vi spelar på två scenhalvor med 6 dörrar in alles och det kräver lite planering för att vi inte ska krocka med varandra eller fastna i en loop).
Lite bilder till det?
”Vad är det här?!””Min lön för mödan!””Och nu kommer vi till det intressanta.””Ord du inte förstår! Sluta!
Och glöm inte viktiga datum:
Premiär: 19 september
Sedan föreställningar även: 20 september 26 september 27 september
Om styggt är vackert och om svart är vitt, finns det då något man fortfarande kan lita på? Jomen visst, att TeaterT repar vidare, medan alla andra sitter och väntar på premiär (som för övrigt ligger 255 dagar framåt.) Vi utlovar dueller, lyckokakor, röstövningar, en presskonferens, trevliga samtal, förolämpningar och valpar i mängder. Bland annat. Vad sägs om en titt in på repet vi hade igår. I de konstnärliga färgerna svart och vitt.
En mycket animerad diskussion mellan Evelina, Jonas och Erik om den rätta definitionen på balansräkning … och champagne. Den mest dystra bilden vi har från ett rep. Jonas ser ut som tagen ur en skottsk tragedi och han finner ingen sympati från Evelina.
Och om ni ännu inte lagt det på minnet så lägg då dessa datum där nu:
Premiär: 19 september
Sedan föreställningar även: 20 september 26 september 27 september
Äntligen har vi flyttat in på teatern. Kulisser och rekvisita har ställts på sina platser och vi har börjat finjustera scenerna och dialogerna. Än är vi inte framme, men än är det inte premiär, så vi har gott om tid … relativt gott om tid.
En tjuvtitt från kulissen på Regan, som just får kontakt genom de kosmiska vidderna.”Ja, aj.”Versjinina ser ut att ha råkat illa ut, men inte så illa som hon råkade nyss … eller som hon råkar snart … hon har det nog inte så lätt.Japp, Andrej går bakom ryggen på Lear … ekonom som han är.
